Hur gick det sen då…

Wilmer och jag har ju tränat lydnad sen han var en liten, liten hund. Vi harvade länge, längre än det egentligen var ok i klass I. Vi tävlade och vi tävlade och gång på gång hade vi lite för lite poäng för att ta oss vidare i klasserna. Men tack vare goa vänner och supersupport från Jea så orkade jag kämpa på. Wilmer brydde sig nog inte alls faktiskt….! 

Till slut lyckades det ändå och i april i fjor hade vi äntligen våra tre första pris i klass I och Wilmer kan numera titulera sig LP I. 
Men vad hände sen?

Tanken var ju att det skulle bli klass II och det skulle bli så bra så…nu blir det ju dock inte alltid som man har tänkt sig och det blev det inte den här gången. Vår träning gick plötsligt i stå. Träningskompisarna försvann av olika anledningar och kanske tappade jag lite motivation när gänget inte fanns där som innan. En incident på en träning gjorde att platsliggningen plötsligt blev ett hinder istället för ett säkert moment, sändande till ruta vill inte fungera, fritt följ som funkar så bra när vi går själv fungerar inte under kommendering osv.osv…detta har gjort att träningslusten har försvunnit och vi har låtit bli att träna riktigt organiserat jag och Wilmer. Så några klass II tävlingar finns inte inom räckhåll för oss.

Nu har jag tänkt och funderat ett tag och nu blir det rallylydnadsträning ett tag för mig och Wilmer, om inte annat så för att komma ur dom trista hjulspår som vi har fastnat i när det gäller lydnaden. Projekt rallylydnad är just påbörjat så vi får se hur det går. Det känns som att Wilmer tycker att det är lite kul iallafall när jag får lov att prata och visa mer. Det känns som det är något vi gör tillsammans och jag hoppas att det kommer att få upp hans lust att jobba tillsammans med mig igen. Och givetvis även min lust att jobba med honom. Det ena är ju beroende av det andra!!! 🙂

Så vi får se..när vårsolen värmer ännu mer så kanske vi dyker upp på en tävlingsbana igen!!

Annonser

3 thoughts on “Hur gick det sen då…

  1. Ja, det har av någon eller många anledningar varit svårt att hålla motivationen uppe. En sak jag känner nu, är att jag aldrig skulle hållit mig borta från tävlingsbanorna, för nu har jag det att träna på också – Tävlingsrutinen. Kanske det släpper fortare än när vi började, vem vet.
    Rally kommer bli fin fint. Har också funderat på det……

    • Hoppas att det blir bra med rally! Efter dagens träning känns det inte så dock!! Wilmer är glad, ofukoserad och tramsig. Jag blir lite, lite nervös så fort det blir tävlingslikt och jag vet fan inte hur vi ska reda upp det! Det KAN ju inte vara så att Wilmer blir nervös…och jag tycker inte att jag blir så hemskt annorlunda, men ändå så släpper koncentrationen (Wilmers) så fort vi kommer in på banan…*suckar*

Reaktion! Ris? Ros?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s