REHAB

Om inte en del (eller två) av kroppen funkar som den (de) så kommer man till en punkt när man blir så trött på att ha ont att man är beredd på att göra vad som helst för att få lov att ha mindre ont!

I våras och i somras så trodde jag att operation av mina knä var enda utvägen. Jag har artros i båda knäna, troligen beroende på gamla korsbandsskador som inte blivit rehabliterade ordentligt. Men det där med operation lät ändå läskigt, men efter ett par omgångar med kortisonsprutor som inte hjälpte mer än några dagar så var jag som sagt i tanken på väg mot operation.

Men jag kan ju gå och jag ville inte operera mina knä så jag funderade ut att ett besök hos en sjukgymnast kunde vara värt ett försök! Sagt och gjort, jag går förbi en, två, tre sjukgymnastkliniker varje dag på mina hundpromenader så det var ju bara att titta in på den första jag gick förbi iKlinik på Klostergården i Lund. Det har jag inte ångrat en sekund.

Jag fick tid snabbt och fick komma till Gustav som kollade och snabbt konstaterade att här behövde göras något. Det första jag fick lära mig vara att gå annorlunda än vad jag hade gjort innan. Lägga tyngden på foten på ett annat sätt så avlastas insidan på knäna…eller nåt sånt.

Sedan den dagen, detta var den 12 juli så har jag gått och tränat två gånger i veckan. Jag har hela tiden haft stöd och support av Gustav och jag har fått nya övningar efterhand. Från första början handlade träningen mest om att kolla vad jag klarade (tror jag iallafall) men efterhand har övningarna blivit tuffare och tuffare och numera känns det verkligen att jag har varit och tränat. Träningen har gjort att jag numera är så stark i mina ben (lår), mage och rumpa att jag orkar använda dessa muskler när jag går och det i sin tur gör att jag inte har känslan av att någon sticker en kniv i mina knä vid vartenda steg jag tar. Jag har fortfarande ont i mina knä och min rygg men jag kan gå längre sträckor utan att det är plågsamt och jag äter inte längre Alvedon och Ipren som karameller. I själva verket behöver jag i princip aldrig ta några smärtstillande längre. För ögonblicket klarar jag mig med att tänka på hur jag rör mig och och kämpa på med träningen!

Tack för hjälpen Gustav!

Annonser

Reaktion! Ris? Ros?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s