Agility # 4

Idag var det tackochlov lite mindre tryckande varmt än det varit den senaste veckan så det kändes helt ok att träna hund idag!

Idag började vi med repetition av kontakfälten på klätterhinderna. Det går sådär bra kan man ju säga. Wilmer tycker att bommen är lajbans och stannar fint på kontaktfältet om jag är vid  hans sida. Han sätter sig ner för det är ju så jag har lärt honom. Nu är ju planen att lära om till två på – två av.  Det kommer att ta tid tror jag. Däremot så kan jag gå ifrån honom när jag jag fått honom att ha två på två av..han sätter sig ner men stannar kvar tills jag säger varsågod! Jag ska ta tipset som Linda gav och använda en liten dörrmatta där jag lär honom att stå på den med baktassarna och på gräset med framtassarna. En liten stabil matta går ju sen att lägga på kontaktfältet för vidare inlärning.

Slalomträningen idag gick faktiskt mycket bättre än innan, det känns som att Wilmer börjar fatta. Idag hittade han in rätt ett par gånger efter låååång väntan fast jag stod på ”fel” sida!! Partyyyyyy!!!! Än är det långt kvar men det känns inte lika långt som tidigare…

Idag blev Wilmer lite uppskruvad av slalomträningen och när han kändes sådär ”på” som jag vill ha honom i träningen så passade jag på att göra ett ligg- sitt byte i fjärrdirigering. Jag gick åtminstone en meter från honom idag…kanske lite mer…och han SATTE sig!!!!

Avslutade träningen tidigt idag men innan jag avslutade så fick Wilmer prova däcket för första gången. Fick bra tips av Linda:

* för att inte få Wilmer i ”lydnadsberedskap” så ska han inte sitta innan

* av samma anledning väljer jag att ha honom på höger sida inför hoppet genom däcket

* inte kalla in genom däcket…..då vet han inte vad det är han gör

Wilmer verkade fatta ganska snabbt vad jag ville att han skulle göra – men söker sig såklart till min vänstra sida och då blir det ju alldeles tokigt. Men han lyckades göra helt rätt några gånger!!

Kändes som en bra om än något kortare träning än vanligt!!!

Agility – lesson 3

Dags för Agility igen. Jag har inte tränat sen förra veckan av olika anledningar bl.a värme!
Idag började vi med kontaktfält på klätterhinderna. Jag har ju lärt Wilmer att sätta sig på nerfarten på bommen. Här lär man ut två tassar på kontaktfält och två i gräset, detta för att man inte ska få en hund som stannar till för tidigt och sen hoppar av kontaktfältet. Jag inser logiken och försöker lära om! Tips: ta en lagom stor – liten dörrmatta och lär vovven att stå med två på och två av och vänta på order innan han/hon går av.
Wilmer har idag gått på vippan för första gången…eller sprungit snarare…Vi höll den uppe så den inte slog ner. Sen fick han åka hiss ner försiktigt…Det gick bra..men det är lång väg kvar! Men jag är glad att han inte blev rädd för ljudet när vippan slår ner…Känns bra att han verkligen springer upp!! Samma på bommen..Han springer modigt över hela bommen och här bryr han sig inte om vilken sida jag är på.
Konstaterar att klätterhinder och tunnlar är roliga i Wilmers värld men hopphinder är inget kul alls…Lite konstigt känns det…alla hundar kan ju hoppa tänker man….Jag ska så fort jag har möjlighet träna hinder som du föreslog förra veckan Jea!
Nu är det bara däck och långhopp som Wilmer aldrig har testat!!
Jag är förvånad över hur kul han tycker att klätterhinder och tunnlar är, han suger mot dom och tvekar inte en sekund. Det är roligt!   Såklart är det massor kvar men det känns som hopphindren blir nöten att knäcka med Wilmer..åsså slalom förstås!
Kul är det iallafall!!!

Agility lesson 2

Lektion 2
Övning 1 – Slalom med hopphinder
Samma som förra veckan men med ett hinder vilkelrätt mot pinnarna.
Wilmer har ju inte riktigt fatta slalom ännu så han ställer sig gärna framme vid pinnarna och bara glor på dom och på mig.
Än så länge så kör jag ju bara på två pinnar och jag tror inte att Wilmer fattar grejen riktigt. Jag vet inte riktigt om jag helt enkelt ska lära in på det gamla vanliga viset där jag springer med honom så han får en hum om vad det är han ska göra. I det här nya handlingssystemet så är det ju meningen att man ska lära hunden att hitta till slalom ingången utan hjälp och fördelen är ju då att man inte behöver hinna fram till slalom när man går en hel bana utan hunden gör det självständigt. Men som sagt…jag vet inte hur jag ska få Wilmer att dra mot slalom, jag tror inte att han fattar vad det är han gör när han bara gå mellan två pinnar!!

Övning 2 – Hinderbana med plattunnel och framförbyte.
De tre första hinderna tas med högerhandling och när hunden kommer ut ur den platta tunneln så ska föraren göra ett sidbyte framför hunden. Detta gör man genom att snurra från det vänstra hinderstödet till det högra så att när hunden är framme vid hindret så har man hunden i vänsterhandling över det tre sista hindren.

Det svåraste för Wilmer var här att hoppa de tre första hindren till höger om mig. Han söker sig såklart till min vänstra sida, men efter ett par försök så lyckades jag få honom att hoppa. Men det kommer nog att ta tid att lära in det här.
Den platta tunneln stod någon och höll upp eftersom Wilmer aldrig sprungit i den förr. Det gick jättebra. Och eftersom jag sen bytt sida så gick dom tre sista hindren bra för nu var det ju vänsterhandling.

Övning 3 4 Tunnlar och två hopphinder. Handlingsövning

Wilmer tycks älska tunnlar, han suger mot dom och älskar att springa igenom dom. Här fick jag verkligen tillfälle att träna på handlingssystemet. Andra gången fick jag till det bra med mina sidbyte. I tunnlar bryr sig inte Wilmer om vilken sida jag är på när han springer in dom. Mellan 7 och 8 gör man ett bakombyte och när Wilmer kom ut så drog han åt höger för där var jag ju när han sprang in. Andra rundan kallade jag på honom innan han kom ut och då sprang han på rätt håll direkt.

Meningen är ju att hunden ska uppfatta att jag som förare bryter hundens linje bakom honom och komma ut rätt. Men Wilmer kan inte detta ännu så därför kallade jag på honom.

Det finns en övning för att lära hunden bakombyte som man kan göra hemma i köket. Sätt hunden gå och ställ dig en bit bakom på vänster sida. Hunden ska nu vrida huvudet åt vänster och titta på dig men sitta kvar. Byt nu sida bakom hunden, nu ska han vända huvudet åt höger istället men fortfarande sitta kvar…(svårt nog). Gå fram och belöna hunden på höger sida.
¨

Agility – maybe!

Jag funderar på att gå en agilitykurs nu i sommar med Wilmer. Om någon som läser här inte vet det innan så tävlade jag mycket agility med min lilla Freddie. Det är ett gäng år sen nu och jag hade inte tänkt göra agilityhund av Wilmer. Det beslutet har mest berott på att jag så ofta har ont i mina knä och inte kan springa som man måste i agility.  Lusten att lära Wilmer och att kanske träna lite agility till husbehov har funnits där hela tiden.

Nu är läget så här: Just nu är jag mycket, mycket bättre i knäna och i samband med det så blev jag ju ännu mer sugen på att hålla på med agility iallafall lite grann. Dessutom var jag med Anki för ett tag sen och kollade på agilitytävlingar i Lund och då bestämde jag mig för att iallafall träna lite!!

Nu har jag hittat en kurs som börjar den här veckan och håller på i 7 veckor nu under sommaren. Nivån på kursen vet jag inte riktigt hur den är. För Wilmer är läget som så att han har provat alla hinder förutom vippan, men han KAN inte dom på det viset att det går av sig själv. Ställer jag två hinder efter varandra så tycker han ofta att det är enklast att springa runt det sista…tunnlarna tar han glatt och villigt och balansbommen börjar han bli ganska trygg med att springa över. Han söker dessutom kontaktfältet på ett bra sätt på vägen ner. Men det är massor kvar att lära…….

 

Tänk om Wilmer blir så här glad av att få träna Agility!!!

Jag ska bestämma mig imorgon!!

Agility och lite annat!

Körde ner till LundsBK ikväll för att träna lite.
Hade en tanke att visa agilityhindren för Wilmer men även träna det vanliga.

Wilmer fick springa genom tunnlarna, både rund och platt och det gör han utan problem. Den platta fick jag hjälpa till lite med dom första gångerna men han fattade snabbt.

Han fick också prova att hoppa ett par hinder och det gav mig en fingervisning om vad sjutton jag har att jobba med om vi ska pyssla med agility..DET GÅR FORT!!!!

Bommen provade vi också, där gäller det att få honom att hålla reda på benen, men han verkar inte rädd. Gav godis på kontaktfältet och berömde där.

Slalom, det höll jag ju på med en del i somras och han fixar ett par portar men inte mer…

Efterhand kom det en massa hundar till planen och det störde Wilmer våldsamt idag..Han skulle BARA titta på dom och brydde sig inte alls om mig..Jag fick övergå till fokuseringsträningen som vi hållit på med den senaste tiden. Vänta, vänta, vänta (inte min starkaste gren) på att han ska titta på mig…klick – godis. Till slut så fick jag tillbaks honom till mig kan man väl säga.

MFF-DIF och naturbilder 073

Lydnadsmomenten gick väl som vanligt ungefär.

Det moment som får mig att klia mig i huvudet nu är apporteringen. Han tar INTE apporten ur min hand. Om jag ger honom den handfast (dvs stoppar in den i munnen på honom) så håller han fast och sitter numera stilla när jag tar den. Men va hjälper det när han inte tar den?? Om jag kastar iväg den så hämtar han och håller fast, men han vill inte ta den ur min hand!! Jag provade att hålla den framför honom och inte säga nåt..han duttar och buffar och tillslut öppnar han munnen över den…men TA den ska han INTE!! Idag gjorde jag så att jag klickade för att han öppnade munnen över den….Det som kan rädda det på tävling är att han ibland tar den om vi inte har gjort det på ett tag…Alltså får jag låta bli att träna apporteringen ett gäng dagar innan tävling och hoppas att han tar då helt enkelt om jag inte kommer på hur jag ska få honom att älska att ta apporten ur min hand. Användbara tips emottages tacksamt!!!
MFF-DIF och naturbilder 063Bonusglädje idag var när Benzo 12 år fick springa ett varv på agilitybanan och gjorde det klockrent!! Inte ett fel på hela vägen och värsta flytet…Det sitter visst i ryggmärgen det där!!

Hästensdag i Humlamaden med Team Jea

Team Jea1

Idag var det dags för Hästensdag i Humlamaden och TJ var inbjudna för att visa upp hundträning mellan alla hästuppvisningar under dagen. Wilmer som är pigg på det mesta som vi hittar på följde gärna med för att visa upp sig.

Vi hade uppvisning i två omgångar och på förmiddagen visade vi hur modern hundträning går till. Vi tränade på som vi gör en normal träningsdag och Jea kommenterade. Lite ”läxförhör” blev det med oss förare och jag tycker att vi klarade oss galant!!

Det första uppvisningspasset avslutades med en rundbana i agility där man springer två och två och när den ena hinner ifatt den andra så är det slut. Här får inte Wilmer vara med, men Benzo ryckte ut till undsättning när det tillslut var en ensam hund kvar som inte hade någon att springa mot. Benzo visade att gammal kan än och hoppade hindren i ganska så god fart…(för att vara Benzo alltså…). Det var skojigt, men hu vad trött jag blev…

Andra uppvisningstillfället var mer inriktad på agilityträning och Wilmer passade på att ”lära sig” platta tunneln inför publik. Han har aldrig provat den förr, men det klarade han galant och verkade tycka det var kul också.

Zebbe och Nixon hade anslutit till den andra uppvisningen och vilken uppvisning det blev…Dom skulle träna footwork, men Nixon tyckte det verkade vara *jättemycketroligareattlekameddomandra* , han drog hejdlöst från Zebbe som fick kämpa hårt för att få halvårsschäferns uppmärksamhet. Tillslut lyckades han och sen gick Nixon fint med honom!

Bilder kommer…

Tack alla för en trevlig dag!

Måste presentera Freddie

Freddie

Det här är Freddie – född 1995-08-16.

Freddie gav oss en massa glädje genom sitt liv fram till den 30 oktober 2007 då han fick somna in för gott. Han hade då levt med ett hjärtfel i två år och till slut var han för trött för att stanna hos oss.

Freddie var min första hund och han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt och mina barns hjärta. Dels för att han var den han var och dels för att han var den som lärde oss att älska hundar.

Freddie och jag tävlade agility under flera år och vi hade hur kul som helst på agilitybanorna runt om i framförallt Skåne, men även i andra delar av Sverige. Vi fick många goda vänner under den tiden och en del finns kvar ännu.

Freddie var en envis typ som inte var alldeles lätt att ha att göra med, om något inte passade honom, så kunde man ge sig den på att bli utskälld och i värsta fall lite, lite biten också. Detta berodde nog mest på att han som så många andra småhundar inte blev ordentligt ”uppfostrad” som liten. Men på agilitybanan skulle han aldrig ha drömt om att inte göra, eller iallafall försöka göra som jag sa.

När vi miste Freddie var det inte oväntat eller plötsligt, kanske det gjorde avskedet lite, lite lättare. Vi visste att vi tog ett beslut för Freddies skull, han orkade inte längre och han hade gett oss 12 underbara år och till slut blev jag tvungen att infria det löfte som jag gav honom  när han var liten och det var att han aldrig skulle behöva kämpa vidare för vår skull.

Den dagen vi tog beslutet så kunde jag se i min Freddies ögon att han var trött, nöjd och att han ville vila. Hans envisa, trotsiga ”jag gör som jag vill” blick var borta och hans ögon sa  ”hjälp mig”.

Freddie kommer alltid att leva i mitt hjärta!!

Freddie och Lotta