Danföredanföredopparedan….

Idag är det den 22:e december och jag har två lediga dagar framför mig innan det är dags att gå till jobb igen.

Här hemma är det mesta inköpt, planerat och fixat. Sista julklappen(-arna) ska fixas imorgon och på kvällen ska skinkan griljeras….

Jag väntar på den STORA JULSTRESSEN, men än så länge har den inte infunnit sig. Förhoppningsvis är det helt enkelt så att jag har lagom stora krav på den här julen och tänker att jul blir det ju oavsett om jag stressar livet ur mig eller inte.

Här ska firas jul med tretton personer i år så det är inte den lilla lugna julaftonen som vi hade i fjor när vi var ensamma jag och sambon som väntar där bakom två nätter.

Efter att ha våndats en stund över att ha ”stor julafton” så ser jag nu fram emot dagen. Speciellt glad är jag att jag ska få fira jul med Zebastian igen, det är många jular sen vi var tillsammans på julafton…..Olika skäl har gjort att det har blivit så men i år är det dags igen. Blir dessutom första julen med ”svärdotter” Kattis och bonusungdomarna, sen plussar vi på med sambons familj så har man ett sällskap på tretton.

Zabina kommer att vara saknad men eftersom hon har flugit till England för att fira engelsk/amerikansk jul i London eller egentligen just julen på ”landet” i Horsham utanför Brighton så kan hon ju inte vara här. Hon är där hon vill vara just de här dagarna och då är det bra!!!

Det finns såklart fler personer som jag skulle vilja fira jul med, men man kan inte vara överallt och med alla, den här julen är det så här. Nästa blir säkert på något annat vis.

Imorgon ska jag gå på julkonsert i Klosterkyrkan tillsammans med vänner och det ser jag fram emot jättemycket. När vi inte får någon snö så kan man skaffa sig julstämning med musik!

Känns lite konstigt att skriva ett helt inlägg och inte ha en enda bild i det……..Men den här gången blev det så!!

Alone

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

”Lars Winnerbäck”

Miss you!

Såg den här statusen på Facebook idag hos en av mina vänner.  Jag gillar inte dom här…”kopiera om du håller med statusarna” och brukar ignorera dom men den här var så vacker så jag snodde den och placerar den här istället!

Alla har vi någon vi saknar, någon vi önskar vi fick prata med igen.

Skulle önska att himlen hade en telefon

så jag kunde höra din röst igen,

Jag tänkte på dig idag,

men det är ju inte något nytt,

Jag tänkte på dig igår,

och dagarna före det också.

Jag tänker på dig i stillhet,

Allt som är kvar är minnen

och ett kort i en ram,

Ditt  minne är hos mig för alltid.

Jag har dig i mitt hjärta. ♥

Pensionat eller inte det är frågan?

Jag ska åka bort några dagar i slutet av augusti och har inte möjlighet att ta hundarna med den här gången därför sitter jag här och funderar på om det ens är en möjlighet att lämna dom på pensionat i tre dygn? Klarar ett mattehjärta av att åka bort och lämna gossarna till ett liv i bur och begränsade promenader?

Att hundarna skulle klara det är jag övertygad om …Men jag?? Klarar jag av det??

Nån där ute som har nån erfarenhet av att lämna på pensionat?

Nån som vet nåt bra i närheten av Lund???

Funderar vidare!!

Snart, snart…

Idag är det en vecka kvar tills Zabina kommer hem från Washington. Hon åker därifrån på tisdag kväll amerikanstid och hennes plan landar på Kastrup vid 7 morgonen efter! Det betyder att om precis en vecka så är hon hemma!!!!

Jag lyckades att inte gråta när hon åkte den 1 januari men jag är inte säker på att jag kommer att klara det när hon kommer hem. Men då är det glädjetårar så det säkert helt ok!!

Jag har saknat henne ofantligt under den här tiden, men det har som jag har skrivit innan inte varit en ond saknad utan en alldeles vanlig saknad som man känner när någon man älskar är långt borta en längre tid. Nu känner jag att saknaden är på väg mot sitt slut och nu är det mer en känsla av att jag längtar till nästa torsdag så jag kan få krama henne igen!!

KOM HEM NU!!!

Min flicka är på väg till USA!

I morse när jag vaknade var det en alldeles speciell dag…ja, såklart..den 1 januari 2009 men det var inte det som var så speciellt för mig. Nä, för idag var dagen när min älskade dotter åkte till USA för att plugga på American University i Washington D.C

Klockan 9  i morse körde vi till Köpenhamn för att lämna av henne på Kastrup, det var ett känslosamt ögonblick att lämna henne vid säkerhetskontrollen och veta att vi inte kommer att ses förrän till sommaren igen. Saknar henne redan!!

Dagen har sedan gått åt till att vänta på att hon ska komma fram….väntar ännu. Planet ska landa på Dulles Airport kl. 21.15 svensk tid så jag får vänta en stund till innan hon kan höra av sig.

Det har varit en tid av spänning innan hon kom iväg..det här har planerats länge och jag har visst säkert i ett halvår att det skulle bli av…Men ändå har jag nog tänkt att : jaja, det är länge till….så plötsligt var vi där. Den här veckan har känts underlig och mest som en väntan på att det faktiskt skulle bli torsdag och nytt år och resdag!!!

Zabina…Jag saknar dig redan…men hoppas av hela mitt hjärta att du får en helt underbar tid ”over there” och att du inte kommer att sakna oss här hemma lika mycket som vi kommer att sakna dig.

au

Någonstans på Massachusetts Ave ska hon bo på skolans Campus. Ska ta reda på närmare var på den långa gatan Campus ligger!!

auvag

, , , , ,