REHAB

Om inte en del (eller två) av kroppen funkar som den (de) så kommer man till en punkt när man blir så trött på att ha ont att man är beredd på att göra vad som helst för att få lov att ha mindre ont!

I våras och i somras så trodde jag att operation av mina knä var enda utvägen. Jag har artros i båda knäna, troligen beroende på gamla korsbandsskador som inte blivit rehabliterade ordentligt. Men det där med operation lät ändå läskigt, men efter ett par omgångar med kortisonsprutor som inte hjälpte mer än några dagar så var jag som sagt i tanken på väg mot operation.

Men jag kan ju gå och jag ville inte operera mina knä så jag funderade ut att ett besök hos en sjukgymnast kunde vara värt ett försök! Sagt och gjort, jag går förbi en, två, tre sjukgymnastkliniker varje dag på mina hundpromenader så det var ju bara att titta in på den första jag gick förbi iKlinik på Klostergården i Lund. Det har jag inte ångrat en sekund.

Jag fick tid snabbt och fick komma till Gustav som kollade och snabbt konstaterade att här behövde göras något. Det första jag fick lära mig vara att gå annorlunda än vad jag hade gjort innan. Lägga tyngden på foten på ett annat sätt så avlastas insidan på knäna…eller nåt sånt.

Sedan den dagen, detta var den 12 juli så har jag gått och tränat två gånger i veckan. Jag har hela tiden haft stöd och support av Gustav och jag har fått nya övningar efterhand. Från första början handlade träningen mest om att kolla vad jag klarade (tror jag iallafall) men efterhand har övningarna blivit tuffare och tuffare och numera känns det verkligen att jag har varit och tränat. Träningen har gjort att jag numera är så stark i mina ben (lår), mage och rumpa att jag orkar använda dessa muskler när jag går och det i sin tur gör att jag inte har känslan av att någon sticker en kniv i mina knä vid vartenda steg jag tar. Jag har fortfarande ont i mina knä och min rygg men jag kan gå längre sträckor utan att det är plågsamt och jag äter inte längre Alvedon och Ipren som karameller. I själva verket behöver jag i princip aldrig ta några smärtstillande längre. För ögonblicket klarar jag mig med att tänka på hur jag rör mig och och kämpa på med träningen!

Tack för hjälpen Gustav!

Annonser

Det är måååndag morgon……

Efter storm kommer sol…eller nåt sånt. Idag skiner solen och det är sådär härligt friskt I luften så där så man blir alldeles glad…trots att det är måndag.

Eftersom jag har jobbat I natt så kom jag hem tidigt och av någon anledning har jag oftast en massa energi dom förmiddagarna. Bäst att passa på tänkte jag och hämtade Wilmer och styrde bilen mot Lunds Brukshundklubb för lite lydnadsträning.

DSC07644

Vi tränar för lydadsklass II trots att vi borde varit långt förbi den vid det här laget så mycket som vi har tränat. Men vi har fastnat på ett par moment….

Men när man kommer till klubben så måste man ju först få lov att nosa runt lite så man vet var man är…iallafall om man är hund och när appellplanen är helt öde så går det ju bra.

DSC07645

Efter lek kommer allvar!

Apport är ett av favoritmomenten, Wilmer springer gärna ut och hämtar och kommer tillbaks med apporten I munnen utan att hitta på alltför mycket bus på vägen.

DSC07651

Sen är det ju den där rutan, eller framåtsändande med ställande som momentet heter I regleboken. Vi har tränat och vi har tränat och vi har tränat….Wilmer verkar inte riktigt fatta vad det är jag vill. Senast vi tränade så funkade det äntligen och idag tog jag mig an uppgiften med stort mod….Det gjorde Wilmer också..han rusade framåt på mitt kommando, yes tänkte jag….men….framme vid konerna tog Wilmer till vänster och stannade som en staty till VÄNSTER om rutan. Jahaja…vad gör vi nu då? Han fortsatte att gå till vänster några gånger tills jag gav upp. Funderade en stund och gjorde sen rutan liiiten..den ska vara 3X3 meter nu gjorde jag den drygt 1X1 meter med tanken att Wilmer ska SE konerna och få en bild av att gå mellan dom…Inte fram TILL dom eller FRAMFÖR dom eller VID SIDAN av dom….

rutan

och se på tusan…nu sprang han förbi det första konparet och stannade på mitt kommando lite, lite bakom rutan..men han gick FÖRBI och det är det som är det största problemet att han stannar framför.

Tack Anki, den idén om rutanträning nämnde du för ett tag sen när jag gnällde!!

Men när man har tränat duktigt måste man få lite paus också!

paus

Efter paus kommer mer arbete. Hoppet är numera på väg att bli ett färdigt moment.

DSC07655

Vi hade en härligt förmiddagstimme tillsammans och nu ligger Wilmer på sin favoritfilt och sover som en stock!

Golfballs is the new Frolic

I närheten av där jag bor så finns det en range för golfträning…Denna range är privat och ligger inte på en golfklubb vilket gör att det ofta är lugnt där och har man en väldig tur så är man ensam där. Ensam där innebär att det går finfint att kombinera hundträning och golfträning.

En styck hund får ligga bunden efter promenaden runt hela rangen och tålmodigt, nåja, vänta medans matte sliter med golfslagen…Hela tiden låter Wilmerhunden, någon sorts underliga ljud som aldrig blir mer än underliga ljud…ett skall skulle ju aldrig komma ur vovvens strupe…..

Att ligga där och titta på alla härliga golfbollar som flyger runt i luften är otroligt taggande för vovven och när matte har tröttnat på bollarna så tar han gärna över….Han slår dock inte iväg dom utan springer i bästa Wilmerfart ut på rangen och hämtar….ja, det är här det blir problem….han vill ju hämta ALLA bollar som ligger där, men han får ju bara plats med en i munnen och när han väl har en i munnen så vill han inte släppa den….Alltså..som bollplockare funkar han dåligt!!

Efter den något ”misslyckade” träningstävlingen igårkväll så har jag funderat på hur jag ska få vovven mer motiverad att jobba med mig….Idag uppenbarade sig en lösning som stavas G.O.L.F.B.O.L.L

 

Utrustad med en golfboll i varje hand så kommenderade jag FOT och vips satt Wilmer vid min sida…sin vana trogen lite för långt bak…ett snabb BÄTTRE fick honom att skutta fram i rätt position och efter det utföra  ett lysande, engagerat frittfölj…..jaha…VAR var det i gårkäväll???

Stärkt av engagemanget fortsatte vi med inkallning…..GOLFBOLLEN bakom vovven och matte traskar iväg c:a 30 meter….Kallar in med ett glatt Wilmer KOM….tre steg sen stannade han….hit…tre skuttsteg sen stannade han….det borde filmats. Till slut hade han skuttat fram till mig….Om igen och inte fick han ta bollen….Nästa gång full galopp mot mig och tvärnit på STANNA kommandot….Tjoho!!!

Fortsatte med fjärren…golfboll bakom…samma resultat….

Vad är det med golfbollar som är så speciellt???? Problemet är ju att jag egentligen inte vill att han ska vilja ha golfbollar…Jag vill ju kunna ha honom med på golfbanan……och dessutom så är ju egentligen en golfboll alldeles för liten för Wilmerhunden att kuta omkring med….men om det nu är det han vill ha som belöning för väl utfört arbete….Vad gör man…???

Skulle kännas tryggare för mig om det gick att borra hål i golfbollen och sätta ett snöre i den!!! Går det????

image

Det närmar sig!

Har ju anmält Wilmer till Klass II nu och det närmar sig. Vi har kommit igång med träningen igen och var hos Jea och tränade i veckan. Körde ett helt program och där blandades högt och lågt. Wilmer gör nog så gott han kan, men det sitter inte klockrent ännu!!

Idag traskade jag och Wilmer ut på en gräsmatta på Klostergården för att träna lite!
Började med att lägga en boll en bit bort och skickade Wilmer framåt mot den utan någon lydnad innan. Eftersom han har lite problem med att lämna mig när han är under kommando.  Detta funkade meddetsamma, bollen är ju lätt att springa till.

La sen bollen bakom rutan och skickade nämnde hund till samma boll genom rutan utan att be om utgångställning eller be honom stanna i rutan. Även detta skick gick bra.

Efter ett par gånger så fick hunden för sig att återigen stanna vid främre högra konen. Nu for fan i matte och jag sa NEJ, KOM HIT. (vilket jag aldrig gjort förr)
Om igen…samma visa och samma nej och kom hit.
Nästa gång, fortfarande utan fotkommando…så hör och häpna sprang Wilmer rakt in i rutan och stannade så fint mitt i mitten!!! Halleluja!!!
Gjorde lite andra moment och bytte sen håll på skicket till rutan och det funkade det också!! Nu ropas inte hej innan vi är förbi konerna dock….

Fritt följ idag..lite mer klipp i steget och mer engagemang..som jag vill ha det.

Fjärrdir: jodå, idag satte han sig på första kommandot. Gjorde detta vid ett par tillfälle och det funkade. Ökar avståndet när vi är själv och tränar för att det ska kännas lättare när vi har andra hundar och människor omkring oss.

Inkallningen: lurades lite med låtsas utlägg av godis….tvärstopp! Trots att han tror att han vet var godis finns så kommer han på HIT nr. 2. Nu måste jag få bort beroendet av godis bakom…..bråttom, bråttom!!!

NÖJD matte!!

Ny temperatur och nytt ljus!!

Jag tror att jag hade glömt hur skänt det är när det är ljust på kvällarna och hur det känns att inte frysa när man är ute.

Det är som att det sprillar I hela kroppen nu och jag får lust att göra saker som jag nästan hade glömt att jag tycker om att göra.

Ikväll när jag kom hem från jobbet så tog Wilmer och jag bilen till klubben och tränade en stund.

Det är ju snart dags att tävla igen, jag fick efteranmäla till Eslövs lydnadstävling den 16 april. Jag hade ju hoppats att inte behöva tävla ettan fler gånger, men tack vare ett missat läggande, eller ett snett sättande eller ett långsamt läggande I platsliggningen senast så blir det så ändå….Ser faktiskt fram emot det!!

Wilmer och jag gjorde ett helt klass I program, dock ingen platsliggning. Men alla andra moment gjorde vi tävlingsmässigt utan belöningar mellan momenten. Wilmers externbelöning låg en bit bort och han sneglade ditåt mellan momenten men inte en tendens att springa ifrån mig.

Jag kommenderade själv genom hela programmet, mer för min skull än för Wilmers tror jag. Man ser ju inte själv riktigt hur det ser ut när man går där själv, men känslan är att om programmet hade bedömts så hade vi klarat det med minst VG.

DSC06929

Sen tävlingen I Veberöd har inte Wilmer missat ett enda läggande…den tanken tänker jag ta med mig till Eslöv!! Vi kan!!!

Har inte filmat på länge, men idag blev det en liten kortis….

Wilmer och jag tränar starter, läggande och fjärrdirigering

På torsdag kör vi till Landskrona och träningstävlar!

Agility – maybe!

Jag funderar på att gå en agilitykurs nu i sommar med Wilmer. Om någon som läser här inte vet det innan så tävlade jag mycket agility med min lilla Freddie. Det är ett gäng år sen nu och jag hade inte tänkt göra agilityhund av Wilmer. Det beslutet har mest berott på att jag så ofta har ont i mina knä och inte kan springa som man måste i agility.  Lusten att lära Wilmer och att kanske träna lite agility till husbehov har funnits där hela tiden.

Nu är läget så här: Just nu är jag mycket, mycket bättre i knäna och i samband med det så blev jag ju ännu mer sugen på att hålla på med agility iallafall lite grann. Dessutom var jag med Anki för ett tag sen och kollade på agilitytävlingar i Lund och då bestämde jag mig för att iallafall träna lite!!

Nu har jag hittat en kurs som börjar den här veckan och håller på i 7 veckor nu under sommaren. Nivån på kursen vet jag inte riktigt hur den är. För Wilmer är läget som så att han har provat alla hinder förutom vippan, men han KAN inte dom på det viset att det går av sig själv. Ställer jag två hinder efter varandra så tycker han ofta att det är enklast att springa runt det sista…tunnlarna tar han glatt och villigt och balansbommen börjar han bli ganska trygg med att springa över. Han söker dessutom kontaktfältet på ett bra sätt på vägen ner. Men det är massor kvar att lära…….

 

Tänk om Wilmer blir så här glad av att få träna Agility!!!

Jag ska bestämma mig imorgon!!

Lagd hund ligger?

Ännu en bra träning. Jag tränade väldigt få saker idag.
1 utgångsställning med fokus och en kort, kort linförighet innan Wilmer fick lekbelöning.

2 utgångsställning, ligg, sittupp och sen godisbelöning bakom som han får springa och ta. Detta utökade jag med att göra sitt/ligg/sittupp * kort, kort fritt följ och sen s/l/su igen två gånger till innan extern godisbelöning

3 pligg tillsammans med Penny med Jea som *TL*. bara ligg och sen sitt upp innan extern belöning bakom.

4 kort, kort linförighet med en halt och en helomvändning innan extern belöning.

5 metallapport!!! Jag har fuskat med metallapporten ett tag och klickat för intresse, för nosande, för munöppnande och för lyft. Det har gått lätt hela tiden och Wilmer verkar inte tycka det är läskigt med metallen. Idag slängde jag den för första gången och kommenderade apport…(det behövdes ett litet varsågod oxå)Han sprang rakt ut och hämtade den och kom tillbaks och satte sig framför mig!!!!! Han håller inte hårt i den, men tuggar inte alls.

Alla övningarna idag gick bra förutom pliggträningen tillsammans med Penny. Wilmer har ju inte velat lägga sig i pligget på tävlingarna i år, det har blivit en kamp och nu när han väl lägger sig så vill han inte sätta sig upp. På något vis verkar det ha smugit sig in en osäkerhet i ligg/sittupp momentet. Vi har trott att bara han fokuserar mig så sätter han sig, men inte idag. Jag tänker fortsätta att träna och försöka stärka honom i att det rätt när han reser sig. Själva läggande gick däremot bra idag.

Om det är någon som läser och har något tips så tas det tacksamt emot!!!!

Det känns iallafall som att jag vet vad jag ska träna på. Jag får se hur jag gör med tävlingen i Hörby. Känns inte så skojsigt att åka och tävla om inte det här funkar…..

Visst är det skumt…För inte sååå längesen så var problemet att han reste sig för tidigt när jag kom tillbaks……