TWO YEAR!!!

Idag fyller Wilmer 2 år!!

För två år sen fick vi ett SMS där det stod: Nu kommer dom!  Då hade vi inte bestämt oss för om vi skulle ha en valp just då men vi bestämde ju snabbt att titta skulle vi. När Heddas valpar var tre veckor var vi  i Dalby och gosade med dom för första gången. Åtta svarta hårknyte som bara var hur söta som helst…

Det är omöjligt att veta om Wilmer är med på dom här bilderna, men en sån liten vit prick under hakan som valpen som tittar upp på det högra fotot har hade Wilmer när han var liten. Skulle kunna vara han, men jag är inte säker.

Som sagt..vi visste inte då om vi verkligen skulle ha en valp så vi bestämde inte oss, vi tingade inte någon av dom. Just då var jag dessutom säker på att jag ville ha en tik.

Det gick några veckor och till slut bestämde vi oss…då hade jag ändrat mig och ville ha en hane istället, kom på att jag nog inte riktigt visste hur man gör med en flickhund..*ler*. Det kändes tryggare att fortsätta på den inslagna vägen…hanhund.

När vi väl bestämt oss så fanns det två hanar kvar att välja på, tror att dom var 5 veckor när vi bestämde oss och var tillbaks i Dalby och skulle bestämma oss. Där kutade dom två hanarna runt på köksgolvet och det var ju omöjligt att välja…Hur vi valde till slut minns jag inte, men när vi gick hade vi bestämt oss och Wilmer (då utan namn) hade fått en färgmärkning som sa att det var han som skulle flytta hem till oss. Namnet fick han när jag satt och kollade på nätet efter hundnamn och Wilmer bara dök upp i huvudet på mig. Det blev aldrig någon diskussion om det..Wilmer ska han heta, det kändes självklart!

Wilmer fick flytta hem till oss den 4 mars, nästan exakt två månader gammal. Hemma fanns Benzo och tog emot honom, om inte med öppna famnen så iallafall med det överseende en gammal hund tar emot en valp. Hit men inte längre har varit Benzos motto hela tiden och är det fortfarande.

Det är svårt att fatta att det är samma lilla vovve som nu ligger här sidan om mig, väger 30 kg och fyller två år idag!!! Tiden går så fort!!

Annonser

En päronskrutts öde…

 

I eftermiddags när jag och hundarna var ute och gick så fick Wilmer plötsligt syn på en stackars päronskrutt..eller snarare så var det ett halvt päron som någon slängt på gräset. Eftersom Wilmer älskar att bära saker och älskar ännu mer att äta saker så hamnade denna päronskrutt säkert mellan Wilmers käkar.

Han bar den länge utan att veta riktigt hur han skulle hantera den….Det han var helt säker på var att släppa den skulle han INTE!!

När vi gått ett tag och tog en liten paus i skuggan så la Wilmer sig ner och släppte taget om den här stackars päronskrutten..Han tittade på den en stund som om han undrade hur han skulle bära sig åt…och om den faktiskt gick att äta..

Päronskrutt

Päronskrutten

God var den nog också för rätt som det var så hade den försvunnit.

Undrar om han EGENTLIGEN tycker om päron? 

Wilmer på fotboll

Idag har Wilmer varit på fotboll för andra gången i sitt liv. Den första gången var han bara tio veckor gammal. Nu är han snart fem månader och man kan väl konstatera att han denna gång var mycket mer intresserad av fotbollen än senast det begav sig!

Vi var och såg LBK besegra Hässleholm med 1-0 i en seg tillställning där inget lag imponerade. Det mest spektakulära i matchen var väl linjemannen som troligen skulle till Hässleholm och käka middag efteråt (enligt en viss åskådare iallafall…inga namn nämnda av hänsyn till Lasse!!)

Wilmer då…Jo, när han upptäckte att det fanns en stor fin vit boll på planen så spratt det till i kroppen och hela Wilmers kroppsspråk sa:

Jag vill vara med!!!! (då är man glad att man har ett koppel *s*)

När Wilmer insåg att några bollekar blir det inte här så nöjde han sig med att hälsa på en massa människor och sen lägga sig ner och vila mellan hälsningarna!

Känns som det är väldigt bra miljöträning och det känns skönt att han kan koppla av emellanåt!

Wilmer var trött efteråt, säkert både av värme och allt hälsande och alla intryck.

 

fotboll1

Labrador - fotboll

Wilmer på fotboll

Nike

I förrgår berättade husse att han och Wilmer träffat en tjej med labrador på promenaden och att den här tjejen hade stannat och stirrat på Wilmer och sagt: Är det Nike? Vid ett nekande svar från husse så hade hon frågat om Wilmer var en labrador/springerspaniel, och det kunde ju inte husse neka till.

Då berättade labradormatten att hon brukar träffa en tid av denna blandning som heter Nike i centrum där hon brukar rasta sin hund i en hundrastgård och denna Nike är alltså extremt lik våran Wilmer.

Jag blev nyfiken och efter ett sms till uppfödardotter Sanna så fick jag veta att det visst fanns en Nike i kullen som bor i Lund.

Jag cyklade vägen förbi den enda hundrastgård i centrum som vi känner till och stannade utanför och glodde en stund….det tog inte många sekunder innan jag fick syn på ….Wilmer? …nä, det var ju Nike!! Lite underligt att se en hund som var så på pricken lik Wilmer men ändå inte…Nike är lite mindre, lite kraftigare men med exakt samma rörelsemönster.

Det blir nog ett besök i den där hundrastgården endera dagen. Nikes husse berättade att dom är där ofta. Får se om jag lyckas fota denna kullsyster en dag!

efter hemkomsten

När Wilmer kom hem från djursjukhuset för en vecka sen så kom han ju hem med dietråd och han fick bara käka lite, lite ganska många gånger om dagen. Det har inte varit lätt för Wilmer att ta sig igenom denna veckan, men nu börjar allt blir normalt igen. Han äter i princip fulla portioner igen och han ser inte längre utmärglad ut…

Pigg har han ju varit hela tiden sen han kom hem, men dessa dagar med enbart korta koppelpromenader har inte precis varit vad Wilmer tycker är livets roligaste tid hittills…

Nu har vi börjat släppa honom lite igen så han får leka lite och det uppskattas våldsamt av valphunden…

Igår hittade han och husse en tennisboll som visade sig vara det roligaste man kan springa efter och sedan bära omkring på. ”Kan detta användas som belöning som omväxling till godisbelöning?” *mattefunderar*

Det är så skönt att ha en frisk och glad Wilmer här hemma igen och nu är det dags att ta tag i lite träning igen. Vi får antagligen börja om från början men vi har tid på oss så det är ok! Nåt har väl fastnat i det svarta huvudet antar jag!