Igår var vi och träningstävlade hos TJ.
Meningen var att vi skulle köra igenom Lydnad klass I allihop och tillställningen skulle filmas.
Jag och Wilmer drog startnummer 6. Vi började med platsliggning och tandvisning. Platsliggning funkar bra med Wilmer och tandvisningen gick ok. Det kändes rättså bra efter detta.
Sen var det vår tur….Jag testade att lägga Wilmer en bit ifrån mig en stund innan det var dags, hämtade honom precis innan vi skulle gå in i ringen och det kändes rätt bra då.
Första momentet är ju som alltid linförighet och även om det inte sitter som en smäck ännu så brukar jag ändå känna att vi har någon sorts kontakt Wilmer och jag men den här dagen verkade Wilmer ha bestämt sig för att inte ägna mig så mycket som en blick under hela linförigheten….Det sista metrarna fick jag någon sorts kontakt med honom och fick iallafall avsluta med ett ”BRA” .
Sen fortsatte det i samma stil….Han följde med mig i läggandet, han kom inte i inkallningen, då började han nog känna att uj,uj, hon är inte så glad så det är bäst att jag blir här….Jaja, han kom iallafall vid nästa inkallning….sprang och kollade på något bakom mig innan han kom och satte sig…framför mig!! Ställandet är nästa moment och DET funkade hyfsat….Jag lyckades säga STANNA på det sätt som funkar bäst och han stod fint, tills jag kom tillbaks då började han snurra runt…. Dags för apportering…Mindre lyckat eftersom han la sig med apportbocken i munnen..*s*. Hoppet funkade ju såklart inte det heller….
Det var en sån dag helt enkelt när ingenting funkar. Det bästa av allt var att batteriet i filmkameran hade tagit slut innan det var vår tur…Lite flyt ska man ju ha. Jag gillar annars att se på film efteråt, man lär sig mycket och det är lättare att se vad/hur man gör när man ser på film.
Konsekvensen av detta är att jag har grunnat och grubblat på hur sjutton jag ska göra för att få Wilmer att ta och hålla kontakten med mig genom linförigheten. Jag begär inte 100 fokus av honom genom hela programmet, det är han inte mogen för, men lite grann tycker jag nog att jag ska kunna begära vid det här laget…..
Alltså…Back to basic med kontaktövningar och kortkorta förflyttningar. Jag har börjat fundera på om jag inte måste börja i vardagen…Han styr och ställer en hel del den gode Wilmer, kommer med leksaker och vill leka, hoppar upp och gosar när han vill osv…Han är ju så otroligt go så det är svårt att motstå honom men det är ju å andra sidan inte han som ska bestämma när vi ska leka, när vi ska gosa eller vad det beträffar när vi ska träna….Skärpning Matte!!
Läs även andra bloggares åsikter om Wilmer, labrador, lydnad, Team Jea, vardagslydnad
Equaltonone 