Så här är det just nu

Igårförmiddag var jag i Veberöd och tränade tillsammans med TJ.

Det kändes sådär kan man säga…Wilmer kändes väldigt okoncentrerad och ofokuserad på det vi skulle göra. Det fanns annat som var mycket intressantare att glo på hela tiden. Men med lite distans till det hela så finns det ju alltid positiva saker att plocka fram. Vi gick ett helt klass I program och flera av momenten gick faktiskt bra så jag ska inte gnälla för mycket.

Anki fotade under träningen igår och jag har fått lov att låna bilderna på mig och Wilmer

Idag ska jag ”flytta” till Veberöd! Eller ja…inte flytta direkt men jag och hundarna ska tillbringa den här veckan därute. M och B är på semester och för oss är det skönt att få lov att bo i skogen ett tag. Vi ska njuta av långa skogspromenader och lugnet där. Och så ska vi passa på att träna, träna…Veckan avslutas på fredag med Kvällslydnads tävling på Skurups BK.

I morse vaknade jag av ett fasligt oväsen utanför mitt fönster….Jag kollade aldrig men det lät som om fåglarna därute hade värsta morgongrälet…Dom skrek som sjutton på varandra! Var klagar man på fågelgräl?

Nä, nu måste jag sätta fart …Ska måla en vägg eller två innan jag kör till Veberöd!

Annonser

Wilmer 1 år den 6 januari!

bibliotek-3381

Den 6 januari 2008 fick Hedda, en svart labrador åtta svarta valpar tillsammans med Fritz, en svartvit springerspaniel. Dom föddes hemma hos familjen Olsson i Dalby.  En av dessa var Wilmer som den 4 mars flyttade hem till oss i Lund. Han flyttade inte bara hem till oss utan han flyttade snabbt, snabbt in i våra hjärtan också. Som lillmatte Zabina sa häromdagen:

”Det är svårt att inte älska honom hjälplöst!”

Det är så sant, så sant…mildare och goare hund får man leta efter. Han blir hejdlöst glad när man kommer hem och han nöjer sig inte med att vifta på svansen…nä, hela kroppen viftar och man tror nästan att han ska vrida sig ur led alldeles….Svansen är hans bästa vapen skulle man kunna säga, den kan vifta så den välter både det ena och det andra och på väg ut från tredje våningen så ”knackar” Wilmer gärna på alla dörrar i trapphuset med sin glada svans…..

När Wilmer får krypa upp i soffan och ligga ihopkrupen i knävecken på matte mår han som allra bäst, han vill ofta vara nära, nära och ibland tror han nog att han är i chihuahuastorlek och inte en labrador/spanielblanding som har vuxit sig alldeles för stor för knä!!

bibliotek-3382

Tack Marie-Louise, Lasse, Sanna och Johanna för att vi fick lov att ta hand om Wilmer.

siste novembertävling

wilmer21Igår var vi och träningstävlade hos TJ.

Meningen var att vi skulle köra igenom Lydnad klass I allihop och tillställningen skulle filmas.

Jag och Wilmer drog startnummer 6. Vi började med platsliggning och tandvisning. Platsliggning funkar bra med Wilmer och tandvisningen gick ok. Det kändes rättså bra efter detta.

Sen var det vår tur….Jag testade att lägga Wilmer en bit ifrån mig en stund innan det var dags, hämtade honom precis innan vi skulle gå in i ringen och det kändes rätt bra då.

Första momentet är ju som alltid linförighet och även om det inte sitter som en smäck ännu så brukar jag ändå känna att vi har någon sorts kontakt Wilmer och jag men den här dagen verkade Wilmer ha bestämt sig för att inte ägna mig så mycket som en blick under hela linförigheten….Det sista metrarna fick jag någon sorts kontakt med honom och fick iallafall avsluta med ett ”BRA” .

Sen fortsatte det i samma stil….Han följde med mig i läggandet, han kom inte i inkallningen, då började han nog känna att uj,uj, hon är inte så glad så det är bäst att jag blir här….Jaja, han kom iallafall vid nästa inkallning….sprang och kollade på något bakom mig innan han kom och satte sig…framför mig!! Ställandet är nästa moment och DET funkade hyfsat….Jag lyckades säga STANNA på det sätt som funkar bäst och han stod fint, tills jag kom tillbaks då började han snurra runt…. Dags för apportering…Mindre lyckat eftersom han la sig med apportbocken i munnen..*s*. Hoppet funkade ju såklart inte det heller….

Det var en sån dag helt enkelt när ingenting funkar. Det bästa av allt var att batteriet i filmkameran hade tagit slut innan det var vår tur…Lite flyt ska man ju ha. Jag gillar annars att se på film efteråt, man lär sig mycket och det är lättare att se vad/hur man gör när man ser på film.

Konsekvensen av detta är att jag har grunnat och grubblat på hur sjutton jag ska göra för att få Wilmer att ta och hålla kontakten med mig genom linförigheten. Jag begär inte 100 fokus av honom genom hela programmet, det är han inte mogen för, men lite grann tycker jag nog att jag ska kunna begära vid det här laget…..

Alltså…Back to basic med kontaktövningar och kortkorta förflyttningar. Jag har börjat fundera på om jag inte måste börja i vardagen…Han styr och ställer en hel del den gode Wilmer, kommer med leksaker och vill leka, hoppar upp och gosar när han vill osv…Han är ju så otroligt go så det är svårt att motstå honom men det är ju å andra sidan inte han som ska bestämma när vi ska leka, när vi ska gosa eller vad det beträffar när vi ska träna….Skärpning Matte!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

ätbart?

Idag när jag kom hem på middagen för att gå ut med Wilmer och Benzo så insåg jag snabbt när jag öppnade ytterdörren att det inte var en vanlig förmiddag som hade passerat hemma hos oss.

Utspritt på golvet låg knappt identifierbara rester av en plastgalge, byxhängarvarianten från IKEA……Snabbt förstår jag …eller, inte FÖRSTÅR, men inser snarare, vad som har hänt…Den delen av galgen, större delen alltså….finns numer i Wilmers mage.

Jag kommer ALDRIG att förstå hur han kan tycka att en röd galge av plast är ens värt att smaka på, än mindre att ÄTA UPP!!!

Nu käkar Wilmer sparris för att binda de vassa, elaka små plastbitarna på vägen ut igen.

HÅLL TUMMARNA för att allt går bra den här gången också!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,