Nu är det över för den här säsongen!

När det här året började hade jag ingen aning om att jag skulle sitta här och skriva om just det här. GOLF! Jag hade inte ens funderat på att spela golf då, men vintermånaderna gick och sambon blev mer och mer spelsugen och började prata om golfen….till slut var jag ju tvungen att hänga på till rangen och prova….Det var nog en syn som jag skulle skrattat gott åt idag…Zebbe gjorde det redan då! Efter att sen ha varit med sambon ute och gått på banan så bestämde jag mig för att ge det hela ett försök. Började gröntkort kursen den 18 maj och den 18 juni hade jag fått mitt gröna kort och det var bara att ge sig ut och spela. Exakt en månad senare, den 18 juli lyckades jag få ihop poäng så jag fick officiellt hcp.

Det har blivit många rundor, många slag och många steg på Svalövs Golfklubb, några rundor på Värpinge GK i Lund och en vardera på Lunds Akademiska GK och Öresunds GK. Fler banor har det inte blivit i år.

Det har också varit mycket frustration, många bollar i vattenhinder, många toppade slag, luftsvingar och duffade slag, frustration när det har känts som att jag aldrig ska kunna lära mig det här spelet….

Men på något vis så är glädjen över dom lyckade slagen större än frustrationen över dom misslyckade. Det är en härlig känsla när man träffar den där lilla bollen och ser den flyga iväg dit man tänkte sig….det är en härlig känsla när man hör plonket när bollen ramlar ner i koppen. 

Det fiffiga med golf är att även om många slag blir dåliga och man inte får ihop dom där poängen som man vill så finns det alltid något man kan ta med sig hem…ett bra bunkerslag, en sänkt långputt, ett bra slag över det där vattenhindret som brukar käka upp bollarna, en bra drive…..Dom där slagen förlåter oftast dom dåliga och jag kan åka hem och tänka: Nästa gång funkar det nog ännu bättre….

En annan härlig beståndsdel i golfen är ju att man är ute mycket, man rör på sig och dessutom har jag träffat nya människor och på ett lättsamt sätt lärt känna dom. Jag gillar verkligen det här spelet och jag längtar redan till våren.

En sak som jag hade hoppats är att jag skulle kunna ha Wilmer med mig på våra golfrundor men tyvärr så funkar det inte. Han tycker nämligen att alla golfbollar som flyger runt är hans privata egendom och han som inte ens jagar kaninger jagar istället golfbollar som om det gällde livet….och jag kan ju se det framför mig……Kanske i en framtid så har han lugnat sig…hoppas kan man ju!!

Just nu vet vi inte var vi kommer att ha vår hemmaklubb nästa år pga att bolaget som driver Svalövs golfban har gått i konkurs och just nu är det anbud ute på att ta över driften, utan bana är det ju svårt att spela golf….Vi hoppas att det ska ordna sig för vi gillar banan och har svårt att bestämma oss för vilken klubb vi skulle byta till om det inte löser sig!

Vi kanske ses på en golfbana nånstans i Skåne 2012!!!!

Beach 2011

När jag har jobbat natt så känns det som att jag har två val när jag kommer hem på morgonen, antingen så sjunker jag ner i soffan med datorn framför mig och då blir jag gärna sittande där alldeles för länge eller så sätter jag igång och gör något vettigt direkt.

I det första fallet så blir gärna tempot från morgonen temat för hela dagen…….och dom dagarna känner jag mig sällan nöjd.

I det andra fallet så brukar aktivitet blir temat för dagen och det är såna dagar jag gillar bäst.

Idag var en dag när jag valde alternativ nummer två. När jag kom hem så hämtade jag bara Wilmer och vi körde till Lomma och tog en lång promenad. Det var årets första besök i Lomma..säkert inte det sista.

Så här glad blir Wilmer när han får spinna loss i sanden.

Jag älskar känslan av sand på bara fötter!

Sommarkänsla!

Vad är väl ett besök på stranden utan ett dopp!

Vi hade en skön morgon i Lomma jag och Wilmer. Och det blev som det brukar…resten av dagen har gått i aktivitetens tecken och nu sitter jag och förbereder mig för att avsluta dagen med att krypa ner i sängen med en bra bok….

Bilen – en dödsfälla för hunden

Solen flyttar sig. Och även om inte bilen står direkt i solen blir det snabbt olidligt varmt i den. Och detta även om bakluckan står på glänt eller att fönstren är nedvevade.

Så lämna inte hunden i bilen ens för en kort stund. Inte ens om den har vatten i buren. Kan du inte ta hunden med dig – lämna den hemma.

[FOTOGRAFI AV: MÅNS ENGELBREKTSSON]

viaHundsport | Redaktionellt | Artiklar | Bilen – en dödsfälla för hunden.

Var tog ryssen vägen?

Jag undrar över en sak.

För ett tag sen skrev kvällstidningarna med stora svarta rubriker på sina löpsedlar ungefär såhär:

RYSSVÄRMEN SNART HÄR!!

Det var så olycksbådande stora bokstäver så jag tyckte nästan det lät som att kriget skulle komma…..Nu sitter jag här och undrar var ryssen tog vägen? Eller var det det här vädret vi har nu som var RYSSVÄRMEN? Isåfall var det ju inte mycket till värme ryssen hade att komma med!

Jag är väl en av dom få som inte gnäller och tycker att det är hemskt att det inte är sol hela tiden. Jag har annat att tänka på än hur vädret är ….Bryr mig rätt lite om det faktiskt. Jag vill inte att det ska regna jämt, men uppskattar inte heller när det är supervarmt hela tiden!! Men jag tycker synd om alla som verkligen längtar efter solen!

För Varmt!?

Igår när jag kom hem från jobbet strax efter klockan fem på kvällen så var det 33 grader varmt utanför mitt vardagsrumsfönster och inne var det lika varmt visade termometern….. 33 grader är alldeles för varmt inomhus kan jag meddela!!

Vid 23 tiden så var det 23 grader utomhus och 28 inomhus….Det var den första promenaden igår som hundarna tyckte att det var värt att röra sig mer än i väldigt sakta mak. Till och med Vilde Wilmer gick väldigt långsamt igår under dagen och han letar aktivt efter skugga när han har möjlighet. Vi avslutade med ett dopp i fontänen, till och med Benzo blötte ner fötterna och magen och verkade tycka att det var skönt!

Innan jag gick ut då på kvällen så öppnade jag alla fönster på vid gavel i hela lägenheten och öppnade alla dörrar….När vi kom in igen så hade temperaturen inomhus sjunkit till 23 grader. Fönsterna fick fortsätta vara vidöppna hela natten!! Tur att man bor på tredje våningen!

Nu på morgonen är alla fönster stängda och persiennerna nerdragna! Det är inte roligt att stänga ute ljuset, men när det är så här varmt så har man inget val.

Jag tycker ju såklart att det är härligt med sommar, men nu är det i varmaste laget för både mig och mina vovvar!

I Vinslöv kan man göra annat än att spela minigolf

Idag steg jag, Zabina och Kattis upp tidigt för att köra till Vinslöv och kolla på hopptävlingar. Vår vän Mathias skulle tävla två klasser med sin Celtic och eftersom det var inom räckhåll, fint väder och vi var lediga så bestämde vi oss för att göra den här utflykten. Wilmer och Benzo fick också följa med.

Efter lite geografiskt strul så kom vi till slut fram till Vinslöv. En härlig tävlingsplats med gott om plats att sitta och titta och en vacker hoppbana. Enligt Mathias var det fina framhoppningbanor och ett fint arrangemang dessutom.

Mathias hade redan hoppat den första klassen som var 1.30 när vi kom fram, så han hade lite tid över och vi fick tillfälle att sitta och snacka en stund i solen. Mysigt. Det var längesen vi sågs så det fanns saker att prata om.

Hundarna fann sig väl tillrätta, Benzo adopterade en plast stol som sin och la sig under den. Eget tak fick han då ju och fin skugga. Wilmer är inte lika förnuftig och rörde sig mer mellan sol och skugga. Hästtävlingar är lika med hundar så det fanns mycket att titta på för Wilmer. Jag är ändå imponerad av honom för han höll sig lugn den största delen av tiden, även om han vid ett tillfälle bara var tvungen att rusa fram emot en Rigdeback som låg en liten bit bort och ”psykade” honom med pliriga ögon…Det knasiga var att jag just då hade Wilmer lite bakom mig och jag satt på en plaststol med kopplet lite löst i handen…..Plötsligt så låg både jag och stol i backen när Wilmer till slut inte kunde motstå den där blicken…..Antar att det såg vådligt roligt ut!!

Till slut blev det Mathias tur att hoppa 1.40 klassen. Vi hade suttit och tittat på alla ekipage före Mathias och många hade problem på hinder nr. 3 som var första hindret i en pullermangrav (heter det så?). Där hoppar hästen egentligen ut i ”tomma intet” för den ser inte var den kommer att landa. Celtic såg fin och pigg ut när dom kom in på banan och vi höll tummarna allt vi kunde….Det hjälpte tyvärr inte. Celtic ville inte hoppa det där läskiga hindret idag och han stannade två gånger. I hästhoppstävlingar är det desamma som att man bli utesluten….så var den dagen förstörd för Mathias. Men du..om du läser här: Det kommer fler chanser!! Typ nästa helg!DSC00466 DSC00467

Vi hade en härlig dag och det var riktigt mysigt att sitta där i lugn och ro och kolla på hästarna.

Jag ser dessutom det som ett bra miljöträningstillfälle för Wilmer. Jag passade på att träna lite linförighet på en gräsplan precis vid sidan av hoppbanan. Det gäller att passa på!!

Tack tjejer för att ni ville hänga med! Och tack Kattis för att du pallade köra både dit och hem!