alldeles nya träningsgrejor

fredags var Wilmer och jag och tränade i Veberöd tillsammans med Suss och Blade, Malin och Chester och Nette med Shiva och Athena. Övervakade alltihop gjorde som vanligt allas våran Jea!

Här kommer utvärderingen som Jea skrev efter träningen – mina kommentarer finns oxå med!

*Jea* 

Vi är ju överens om att vi med Wilmer ska jobba efter devisen Lågt och Brett, och därför började vi på ett par nya grejor som ska landa i avancerad lydnad om något år eller så. Det är väldigt trevligt att få jobba med en hund på detta sätt, att börja på en massa nya saker som efterhand som hunden mognar ska plockas fram igen och byggas på.

Jag kommer inte att bry mej så mycket om grundträningen (klass1) på ett tag, detta sköter Lotta själv på ett utmärkt sätt. Och hon hör säkert av sig om hon tycker hon behöver hjälp med detta. 

**Lotta**

Jag lovar: Jag tjoar om jag behöver hjälp…Vilket jag säkert kommer att behöva.

**Jea**

En sak som kan bli allvarlig är att han är alldes för intresserad av dina händer. Du får inte fäkta så mycket med dom i klickingen, du får absolut inte hämta godis ur fickorna stup i kvarten. När du ska genomföra en övning så skall du redan ha allt klart med godis etc när du kontaktar Wilmer. Om du ser att han fokuserar din hand i ett visst läge så måste du tänka efter hur du ska göra för att undvika detta.

***Lotta***

Det här ÄR ett bekymmer…Jag ska fundera på hur jag ska göra. Får väl ha kläder utan fickor helt enkelt!. Men jag måste ju ha godiset i handen….Ska jag 100% satsa på att han inte får godis UR handen utan alltid måste plocka upp det från marken?

**Jea**

Jag noterade igår att Wilmer klarade av platsliggande i grupp riktigt bra. Han låg inte kvar för att han kände sig tvingad, han låg kar för att han visste att det lönade sig. Så ska det vara.

***Lotta***

Här har jag jobbat helt utan klick och godis och bara med röstberöm och kel med honom, det lila jag har gjort det. Gäller även kvarsitt!

***Jea*

Apport/Upptag.

När du jobbar med detta (det är finlir!) så måste du ha gjort klart för dej kriteriet för klick. Bestäm dej för vad det är du vill se, och ändra inte på denna målsättning bara för att det går bra utan att göra en paus och börja på en ny övning. När jag styrketränar och har 380 kg på stången och det går bra så ber jag ju inte någon att slänga på ett par skivor till i farten, det skulle kunna skada muskler som intle var inställda på detta.

Denna målsättning behöver inte vara i ständigt stigande, du kan xvis bestämma dej för att i dag rväcker det att han tittar på apporten, medan nästa gång ska han röra vid den.

Upprepa/klicka inte mer än 2-3 ggr för godkänt utförande, då tror han att han gör fel. Han har ett sånt temperament, dessutom är han så fasanfullt lydig, och lydighet gör en hund känsligare för kritik.

Gå inte längre än att han rör vid apporten, målet är egentligen bara att apporten ska bli intressant. Du ska alltså inte kräva att han lyfter. Efter några gånger kan du ju råka glömma apporten på golvet i hallen, och sätta dej ner o va tråkig i ett annat rum. Chansen är stor att han plötsligt kommer med apporten, och då är en färdig apportering om hörnet, och klass1utförandet helt klart. 

***Lotta***

Det här är kul och alldeles nytt för mig eftersom jag tidigare inte haft en enda (av mina två) hund som velat lyfta något alls.

Idag tog Wilmer ett steg till och gapade över apportbocken. Jag lät inte honom ta den, då hade han antagligen sprungit iväg med den. (som han gör med boll och pinnar)

**Jea**

Framåtsändande.

Detta går ut på att lära Wilmer på kommando gå rakt ut från Lotta. Använd target stick, håll med vänstran i halsbandet o peka med högran tydligt ut riktningen. Men ge inga andra kommandon. Var noga med att du själv med din kropp verkligen pekar i rätt riktning, dvs dina fötter ska peka på pinnen. 

Klicka när han är någon meter från pinnen, variera avstånden, efterhand börjar du placera pinnen allt osynligare för honom, så att han måste tänka fram pinnen.

Blanda inte in konerna!

***Lotta***

Ok. Inga koner ännu…Jobbar vidare med detta. Idag stod vi utanför porten hemma och väntade och då passade jag på att träna liggkommandot. Men när jag sagt ligg så testade han att sätta nosen på dörrstoppen utanför trappen. Verkar som han fattat att det KAN löna sig att sätta nosen på saker. Problemet med en liten pinne är att han vill bita i den…..

**Jea**

Vittringsprov.

Vi delar upp vitringsprov/klass3 i sina olka delar (identifiering/upptag/återkomst) och börjar med att lära Wilmer en viss doft som han ska känna igen. denna doft ska helst inte vara godis/matrelaterad, och jag valde för Wilmer kaffepulver. Detta har en särpräglad dloft som avviker tillräckligt för att väcka hundens intresse, dessutom är det lätt att skaffa och ligger inte o ruttnar, man kan använda samma dos hela tiden. Först klickade vi in doften genom att vi räckte fram en liten öppen burk med några gram kaffe, och klickade när Wilmer sniffade. Detta måste du förstås upprepa innan du kan räkna med resultat i identifieringen. Därefter ställde vi upp tre plåtburkar med hål i på en bräda, och i en av burkarna placerade vi ett preparat (några gram kaffe i ett litet lock med små lufthål i) och lät Wilmers nyfikenhet undersöka burkarna, för att klicka när han sniffade på den rätta. Du behöver inte göra det mera avancerat än så än så länge. Tänk på att det helst inte ska blåsa för mycket, bäst inomhus. Placera den rätta burken på varierande ställen i raden, men tänk på att du måste ha klart för dej vilken burk som är den rätta.  

Avståndet mellan burkarna ska vara cirka 30 cm. Håll honom kopplad så att du kan hindra honom från att börja leka med burkarna. Ofta når man bättre resultat om man placerar burkarna lite högt, på en bänk eller så. Fråga mig inte varför, men lusten att leka med burkarna minskar faktiskt.

***Lotta****

Det här är riktigt spännande! Ska bli väldigt roligt att se om det funkar. Har alltid undrat hur man lär typ knarkhundar att leta just knark! Kan man byta doft senare…? Det är ju inte så att man har såå stor nytta av att han letar kaffe ute i skogen…*hahaha* precis nu såg jag framför mig picnicande familjer som dricker kaffe i skogen när vi kommer gående……*ler*

Det är jätte, jätteroligt att träna med andra och det är så nyttigt att se och höra hur andra gör. Jag läser allas utvärderingar och samla på mig tankar och kunskap (hoppas jag).

Sen är promenaderna efteråt väldigt bra träning för mig som är lite fjantig och rädd av mig…..Chester känns som en nervlugnare i sammanhanget. Han är stor men han lär mig att stora hundar inte behöver vara ett hot!! Hälsa honom det Malin!!

***JEA***

Ja, det är en spännande och mycket lärorik träning, egentligen något som jag längtat efter att få göra ett bra tag. Men ”riktiga” tävlingsförare är skeptiska och ser inte längre än till nästa tävling, med Wilmer behöver man inte tänka på risken att sabotera nästa tävling. Jag har använt denna metod på två av mina egna hundar, Lenka och Bamse, redan 1978! 

Wilmer kommer inte att leta kaffe i skogen, men om någon tappat kaffepulver så kommer han att reagera.

När du använder en mera särpräglad doft än din egen handdoft så vinner du en hel del. Du behöver xvis inte vara så noga med dom luktfria pinnarna. Tvärtom, om du tar lite i dessa pinnar så tränar du för elitklass!

Genom att dessutom inte blanda in apporteringen så kan du börja med en väldigt ung hund, en kanonbra valpövning.

Det som du egentligen lär Wilmer är faktiskt inte att reagera på en viss doft, utan att reagera på en avvikande doft. Alltså precis som i spårning, där hunden jobbar på gränsen mellan spårvitting och steril mark. Därför spelar det ingen roll vilken människa som gått ut spåret.

När du med hjälp av kaffe (eller vad du nu väljer) lärt Wilmer att det hela går ut på att välja ut en pinne som avviker, då kommer det inte att spela någon roll vilken doft du väljer. Då kan du lugnt nöja dig med din egen handdoft När Wilmer vet vad det går ut på så är det lika lätt för honom att välja rätt pinne genom att sniffa pinnarna som  för dej att läsa denna text. Om ingen lärt dej hade du varit ganska borta, men du kunde ju alltid låtsas.

lite lydnad för vovven

Det har inte blivit så mycket träning för mig och Wilmer på sistone. Annat har kommit emellan men idag kom jag mig iallafall för att gå ut och träna lite mer ”seriöst”. Utrustad med boll, matta, korv, klicker och hund gav jag mig ut när solen gått ner. Vi hittade en lekplats utan barn och där kunde vi träna ostört.

Mattan funkar ganska bra. Han börjar fatta att det är på den han ska ligga. Komochsitt funkar bra, och idag använde jag sandlådekanten för att få halterna raka. Gick riktigt bra!

Jag testade faktiskt lite inkallning idag också från väldigt kort avstånd. Det var lite lustigt för han blev väldigt försiktig när han kom emot mig. Men han gick runt och satte sig fint. Undrar om det kan bero på att jag först säger ”stanna” och sen kallar på honom…Blir han kanske osäker på om han får lov att komma?

Jag konstaterade att jag måste hitta det perfekta godiset…..Korv är lite FÖR gott för labradorWilmer….Det blir flamsigt när han är helt galen efter korven….Frolic verkar han inte tåla så bra och jag testade levergodis men det blir så tuggigt..Nån som har nåt tips på nåt mjukt godis som inte är såååå gott som korv?

Aja..”träningen” idag avslutades lämpligt med att det kom en vuxen golden gående med tillhörande matte och det blev lite lek som avslutning.

Nu snarkar han i sängen vid sidan om mig efter att ha ätit sista målet mat för idag!!

Igång igen!

Dags för första träningen efter sjukledigheten för Wilmer.

Igår hade jag egentligen mest som mål att påminna Wilmer om att livet inte bara består av mat, sömn och promenader i närområdet.

Wilmer själv var nog mest lycklig över att få träffa de andra hundarna igen!!

Jag började med inklickning igen och det verkar sitta fast i valphuvudet. Han blir väldigt fokuserad…(på godiset tyvärr) när klickern kommer fram. Kämpar på med ”titta”!

Vi var med på platsliggning, även om inte Wilmer kan ligga plats…Men när jag hade kallat in honom och vi var i vinkel mot de andra hundarna lite i skymundan så la han sig och jag passade på att ställa mig upp och stå framför honom och faktiskt så låg han kvar!! Bra sak!

Jag har börjat att träna ”stanna kvar” med honom och det är väl bara att träna på! Han stannar så länge jag är i alldeles omedelbar närhet. (jaja, korta stunder såklart).

”Kom och sitt” körde jag lite och han kommer fint runtom, men skuttar åt vänster och sätter sig snett utifrån min vänstra sida. Körde lite vid den stora stenen….tragglar på!!

Det roligaste igår var när jag visade honom slalom för första gången och ingången satte han flera gånger….Testade bara med ingången igår! Agility är KUL och det är säkert så att jag utstrålar något skoj när det kommer hinder i närheten!

Lite mycket intresse för de andra hundarna tycker jag, men det är kanske acceptabelt fortfarande?? Wilmer är ju trots allt bara en småunge änsålänge! Brett och lågt ska vi träna ett tag till, dvs. lite av mycket och med så mycket lek att Wilmer inte tröttnar!